Fotbollsnostalgi på HandbollsAkademin .

Vilken nostalgiträff om fotbollens 50-, 60- och 70-talen med en trio från ÖIS!
Tänk att få träffa sina ungdomsidoler och speciellt jag, som såg på ÖIS under denna period.
Lennart Wing från 50-talet och gåsafotboll, Björn ”Bagarn” Nordquist från Åshöjden. Båda spelarna invalda i fotbollens Hall of Fame. Den tredje skulle ha varit Smögenspelaren Örjan Persson, men han kunde inte på grund av ohälsa.  Inhoppare blev nu högerbacken från Hovås Louis de Broen. Alla tre spelade för ÖIS i olika perioder, även om Björn Nordquist har spelat för ett annat lag i stan.

Vi kan stanna oss kvar vid ordet inhoppare. Förr i tiden fram till mitten av 60-talet tror jag, så fick lagen inte sätta in någon ny spelare vid skada. Bengt ”Zamora” Nyholm blev nässkadad i en VM-kvalmatch mot Schweiz 1961 och då fick Lennart Wing hoppa in som målvakt och han höll nollan i 20 minuter, tills Zamora kom tillbaka. Oslagbart rekord, då reglerna som bekant ändrats. Lennart gjorde totalt 36 A-landskamper.

Lennart Wing kom till ÖIS juniorlag på 50-talet från ett kvartersgäng i Gamlestaden. När ÖIS hade åkt ur division 2. (gårdagens seriebeteckning) genomförde ÖIS med ledaren Bengt Sternhult i spetsen, en lysande generationsväxling i division 3 med många egna juniorer. Kulmen på denna lyckade satsning ledde till allsvensk match mot IFK i juni 1959 inför drygt 52,000 åskådare och ÖIS-seger med 3-0.

Apropå rekordpublik, så sattes rekord för div. 3 på Gamla Ullevi. Inblandade lag var Häcken, Örgryte och Oddevold som hade värvat tre spelare från Svenska Mästarna GAIS anno 1954. Häcken flyttade sin hemmamatch på Rambergsvallen till Ullevi (gamla) och drog 18 000 personer mot Oddevold och nästan lika många kom, när ÖIS mötte Häcken.

Lennart Wing blev proffs i Dundee United i Skottland 1965, tillsammans med Örjan Person, men nu kom denna händelse lite av sig, då Örjan inte kunde komma. I alla fall berättade Wing att han fick slå straffarna i sitt lag och kom upp till 11 mål inkluderat några nickmål!  Lennart återkom förstås till Örgryte där han avslutade sin ÖIS-karriär och gick till Kungsbacka BI Nu blev försvaren Wing plötsligt anfallare och vann skytteligan. Lennart är ur-Öisare, 200 seriematcher för Sällskapet 1956-69. Han har aldrig spelat i något annat fotbollslag i Sverige förutom Kungsbacka BI. Handboll har han dock spelat i Gamlestadens HK.

Björn Nordquist, IFK Norrköping och landslaget hör ihop, när vi fotbollsnostalgiker minns tillbaka. 115 landskamper 1963-78 för Sverige och det rekordet hade han, tills någon målvakt från Öster gick förbi. Björn kom från Hallsberg, spelade allsvenskt bandy för Katrineholm, cirka 10 år allsvenskt spel i IFK Norrköping. Björn blev Svensk Mästare i IFK Norrköping 1962 och 1963. Proffs i holländska PSV Eindhoven vid 29 årsålder och där avslutade han proffskarriären med att bli Holländsk Mästare 1975!

Då ringde Anders ”Rövarn” Bernmar upp honom, och efter många samtal var han klar för IFK Göteborg och deras satsning på allsvenskt come-back. Björn spelade i IFK under 2½ säsong, 1975-78. Blåvitts senare äventyr i Europa är dock en annan historia, för då hade Björn blivit proffs i USA och kommit tillbaka till stan, men nu till ÖIS. En viss liknelse med Gunnar Gren kan skymta fram.

Björns stora idrottsminne handlar om landslagets kvalspel till VM i Väst-Tyskland 1974, först på Maltas cementplan, sedan omspelsmatchen mot Österrike i ett snöigt Gelsenkirchen. Seger med 2-1 i båda matcherna. Björn hade dock spelat VM tidigare i Mexiko 1970 tillsammans med Örjan Persson. Björn bildade mittlås med GAIS aren Kurt Axelsson.  Björn gjorde sedan sitt tredje VM med Sverige i Argentina 1978.

1978 blev Björn proffs för andra gången och nu i det stora landet i väster, USA och mer precist i Minnesota Kicks. Detta äventyr varade i två år och sedan blev han Öisare under tre år.

Björns sejour i Örgryte 1980 – 83, på sin ålders höst, gav ÖIS en stabilitet bakåt och kanske låg den till grund, då Sällskapet blev Svenska Mästare 1985 utan ”Bagarn”.

”Tredje mannen” Örjan Person på vänsteryttern kunde som sagt inte komma, men jag stod på ståplatsläktaren på Nya Ullevi, där Örjan gjorde sin debut i ÖIS mot Örebro SK och mot sig hade han en viss Orvar Bergmark. Kanske blev det oavgjort i både matchen och kampen mellan dem, för Örebro var mästare att spela oavgjort och inte minst 0 – 0.

Nu fick Louis de Broen hoppa in på vänsterkanten och det har han erfarenhet från sin tid som handbollsspelare i Sävehof. Alla fyra bröderna de Broen har förflutit i Sävehof. Erik spelade handboll både i Sävehof och Wasaiterna, men framförallt allsvenskt fotbollsspel i GAIS. Gerrit är Svensk Mästare i Heim, Louis alltså fotboll i ÖIS, medan Nims spel handlar om banjo och ukulele.

Personen som utfrågade dessa legendarer var Heimaren och radiomannen Janne Jingryd. Janne höll som alltid en underbar stil på sin ”talkshow”, men han missade ”mitt eftersnack” med Björn Nordquist.

Björn och jag hamnade nämligen vid samma bord, där vi njöt av den eminenta jultallriken. Jag känner inte alls Björn, utan han har varit min idol på plan och nu satt vi tillsammans!  Jag försökte smyga fram lite funderingar och frågor om den här tiden och fick underbara svar från denne gentelmässige spelaren från Hallsberg och Åshöjden. När jag gick hem så nynnade jag på Povels Ramels visa ”Underbart är kort”.

 

Håkan Drath
född på 40-talet, barn med fotboll som huvudintresse på 50- o 60-talen, för att sedan göra en livslång övergång till handbollen.