2016-02-25
Göteborgs siste handbollslegendar
Efter årsmötets rappa genomförande av den rutinerade mötesordföranden Krister Broman så hälsade Janne Jingryd nestorn och legendaren Rune Gummi Nilsson välkommen till HandbollsAkademin. Rune kom till Majornas IK för sjuttio år sedan och har spelat cirka sjuhundra matcher, och då ingår även ett antal matcher i elvamanna utomhushandboll.
Fälthandboll var det rätta namnet, enligt Rune, på utomhushandboll Tyskland och det spelades på fotbollsplaner. Redan på 30-talet spelades Fälthandboll. Gummi har även blivit utsedd till världens bästa målvakt och förärades med en stor pokal för detta. Rune sa vidare att vid en landskamp mot Tyskland i Frankfurt så spelade de inför en trettiosjutusenhövdad publik och det var en verklig folkfest.
Majornas IK besökte Tyskland frekvent under en tioårsperiod efter kriget och spelade ”11-mannahandboll”. Resultaten höll sig omkring tio-femton mål under en match.
När Rune kom till stan så skulle han träna med RIK men de släppte inte ens in honom på plan, han fick sitta på läktaren och det var ju inte så kul så det blev MIK i stället. På den tiden spelade man både handboll inomhus och utomhus samt fotboll! Fobollen spelade han i GAIS B-lag under en fyra-fem år innan det blev stopp för det. Gais ville inte ha dubblering med handboll och fotboll så då blev Häcken i stället. Fotbollskarriären avslutades i Högsbotorp.
Som målvakt var Gummi styrande. Han kommenderade sina försvarare verbalt och som han sa: ”Gjorde de inte som jag sa så blev jag förbannad”, men tillade sedan att det var bara på plan det. Ibland engagerade jag mig mer åt försvarsspelet än mitt eget målvaktsspel och det var kanske inte så bra.
MIK hade en devis som lät: Skall vi ligga i toppen och ha tråkigt eller ligga i mitten och ha skoj?
Det var mycket god kamratskap i klubben och efter varje träning så träffades alla på Roys Cafe på Södra Vägen, för att ”setta-å-tjôta” lite.
Under några år när det kom mycket publik till Mässhallen så fick spelarna matchpremier och då trillade pengarna in, det blev 15 kr vid förlust, 20 kr vid oavgjort och 40 kr för vinst.
Man tränade två pass i veckan inomhus och det var mycket spring upp och ner i trapporna i Mässhallen. Försäsongsträning var också en del i den fysiska fostran och då fanns Bragebacken att tillgå.
Hade inte handbollen tagit överhanden så hade Rune förmodligen blivit löpare. Rune gjorde bra tider som medeldistansare i unga år.
Derbymatcherna mot RIK var alltid något att se fram emot och MIK låg på plus i segrar över antagonisten. Redbergslid kände sig tvungna att göra något taktiskt drag för att vinna över Gummis gäng och det blev att spela i blått matchställ. Om det var detta som gjorde det vet vi inte men RIK vann den matchen i blå tröjor! Det var även många derbymatcher mot Heim också där Rune särskilt minns en när Majorna slog Heim med 16-6, när han nästan tog allt. Det var ett reslutat som han gärna nämnde för Gunnar Brusberg när de stötte på varandra under åren. Gunnar Brusberg gick bort tidigt 2015. Innan match så värmde Rune upp ordentligt så han var redigt svett.
Rune tycker, liksom många andra, att handbollens gått mot den mer fysiska kampen med tröjdragningar och knuffar på lirarnas bekostnad.
I år fyller MIK etthundra år, liksom RIK gör. Det kommer att firas i klubbarna, men på olika sätt. Der kan kanske bli en Jubileumsmatch med respektive förenings B-lag.
Rune har varit MIK trogen i stort sett i hela sin aktiva karriär efter flytten som bankman i Jönköping till Göteborg. Några undantag finns. Under ett år i början på 50-talet spelade han i Borås. Han var även spelande tränare för GIK en period. Sitt smeknamn Gummi fick han redan i skolåldern för sin gymnastiska förmåga.
Mötesdeltagarna tackade Janne och kvällens huvudperson för en rolig och intressant inblick i Gummis handbollsliv. Detta med en varm applåd samtidigt som Peo överlämnade HandbollsAkademins minnesgåva nummer 11 till gästen. Mycket mer än vad detta sammandrag ger vid handen blev sagt, men det vet bara vi som var där. Väl mött vid nästa tillfälle.