En helgresa med HandbollsAkademin till Kiel bjöd på världshandboll, fullsatt arena, svenska profiler på planen och en stämning som fick hemmakänslan att blekna. Här är berättelsen om tre dagar, 13-15 mars, fyllda av gemenskap, intryck och handboll i toppklass.
Bakgrund
Svensk handboll av idag befinner sig inte i någon högkonjunktur, vare sig på plan eller på läktarna. Både herrlandslaget och damlandslaget underpresterar i de stora mästerskapen. Stämningen på läktarna sjunker också i takt med färre åskådare, enligt den matematiska regeln: kvadraten på antalet färre åskådare. I grannlandet Tyskland är det dock högkonjunktur, världshandboll och utsålda hus.
Avresa från Göteborg
HandbollsAkademin beslöt därför att ordna en resa till Kiel för att få uppleva den härliga känslan och samtidigt få se några svenska herrelitspelare.
Fredagen den 13 mars reste en samling handbollsentusiasters till Kiel för att se matchen Kiel – Flensburg. Bussen avgick från Gustav Adolfs Torg kl. 08.00, utan kungen, men vi blev hela 56 resenärer ändå. Fullsatt!
Resan söderut
Alla hade anknytning till handbollen i någon form, allt från tränare, spelare, domare eller medhjälpare i föreningarnas olika arrangemang. Jag uppskattade att jag var bekant med hälften av dem och den andra hälften gällde det att bli bekant med.
Bussen lämnade hjältekonungen och for söderut mot Malmö, men redan när vi körde förbi IKEA öppnade baren och som tur var fungerade toaletten.
Några medresenärer gick på utanför Kungsbacka och Varberg. När vi var framme i Malmö var det dags för en rejäl lunchpaus.
Efter uppehållet var det strax dags att åka över bron till Danmark och vi kunde notera att den var betydligt större än vår egen vackra Älvsborgsbro. Nu var vi i utlandet, men samma valuta gällde fortfarande i baren.
Ankomst till Kiel
Överfarten Rödby – Puttgarden tog knappt en timme, och då fick vi lämna bussen och investera i medel som säkerställde vätskebalansen för kommande dagar.
Åter i bussen, utan svinn, så närmade vi oss Kiel och vårt hotell Steinberger. Rummen fördelades och middagen, schnitzel, väntade på oss trötta resenärer.
Lördag i Kiel
Lördagen var avsatt för fria aktiviteter, då matchen i Wunderino Arena inte började förrän kl. 20.00. De flesta gick runt i staden och tog reda på var arenan låg.
Spår av andra världskriget kunde vi notera. Gamla hus, restaurerade byggnader blandat med nya samt en stor kyrka.
Dagens första höjdpunkt: GAIS – AIK
Nu kommer vi till dagens första höjdpunkt. De flesta av oss som var med på resan hade olika sportkanaler i mobilerna, så följaktligen samlades vi i grupper och följde GAIS-matchen mot AIK i Svenska Cupen. GAIS vann på övertid och stort jubel spred sig på hotellet. Ölkonsumtionen gick upp! Gamla Ankor i Säveån får i semifinalen möta svenska mästarna Mjällby, som slog Malmö FF med hela 4-0.
Matchen i Wunderino Arena
Nu äntligen till matchen! Promenaden från hotellet till hallen vid normal gång tog dryga tjugo minuter.
Vilken hall! Vi såg den på långt håll och de flesta av oss var där en och en halv timme före matchstart.
Försäljning runt omkring hela planen och under läktarna, precis som i Scandinavium, men högre ljudnivå. Vårt gäng hittade till slut en plats att förtära vår korv med vätska.
De vita, tyska zebrarandiga tröjorna runt om oss blev allt fler. Vi hittade våra platser en bit upp på läktaren och vi såg bra och hörde ännu mer.
Dånet exploderade när spelarna presenterades, inte minst när nummer 21 Eric Johanssons namn ljöd i högtalarna. Vilken upplevelse! Där låg Sävehof i Partille Arena i lä, liksom ÖHK-Hallen.
Spelarna var på plats men utan den skadade, före detta, Sävehofspelaren från Färöarna Elias Ellefsen á Skipagøtu. Domarnas pipa ljöd och matchen var i gång.
Eric Johanssons position var vänsternia, med rätt att göra mål och som han gjorde det. Skott, genombrott, inspel. Bäste man på plan i första halvlek. Han spelade inte i försvaret första halvlek, medan han i andra fick spela etta.
Den första halvleken var det bästa jag någonsin sett, live! Kiel, som ligger efter Flensburg i tabellen, tog ledningen och utökade den hela tiden och i paus var ledningen sju mål.
Flensburg satsade allt direkt efter paus och krympte underläget till fyra mål, men då lade Kiel in en ny växel, inte minst via kontringar, och ledningen blev hela elva mål. 31–20 efter dryga kvarten och matchen var avgjord.
Eric Johansson byttes ut och Flensburgs målvakt gjorde åtskilliga räddningar, så till slut blev ledningen bara fyra mål. Slutresultat 37–33.
Efter matchen
Hyllningar och omfamningar efteråt både på plan och bland Kielfansen på läktarna. Hög ljudnivå bland zebratröjorna!
Vi svenskar hade en höjdpunkt till; Ljubomir Vranjes, numera sportchef för Flensburg. Vi samlades på nedre läktaren och Ljubo berättade och svarade på frågor om sina år i Tyskland.
Han har varit hela 35 år i Tyskland som spelare, tränare och ledare! Fantastiskt! Han visade upp sin gamla skada och det var fingrarna som tagit stryk. De gick att böja i alla riktningar. Det var inte bara tiden som gått ur led enligt oss.
Hemresan
De tjugo minuterna till hotellet tog kanske lite längre tid och några var kanske trötta. Återigen gällde det att säkerställa vätskebalansen.
Ingen missade söndagens storslagna frukost. Jag intog mycket av alla rätterna, så jag stod mig ända hem.
Bussen avgick kl. 08.04 och nu började lång dags färd mot Göteborg! Samma väg hem som dit, men med en stor förändring: Bordershopen vid gränsen! Butiken och lagret var betydligt större än den vid Redbergsvägen hemma. Vi kom i alla fall i väg enligt vår tidtabell.
Tidtabellen kunde vi dock inte hålla, då det hade hänt en olycka på bron mellan Sverige och Danmark. En timmas försening, vilket betydde att vi stannade på Kungsstens busshållplats kl. 19.31. Många gick av där.
Nu återstod den värsta delen för chauffören Janne, resan från Järntorget till hjältekungens torg. Raka spåret till Järntorget, men där började en labyrint som våra styrande i staden troligen har lagt ner mycket tid på att åstadkomma: dessa myller av gatstumpar, trafikljus, trånga mötesplatser, tvära vändningar och på vardagar oerhörd trafik av bilar, spårvagnar, bussar, cyklar och gående. Byggandet av Undergången = Västlänken gör ju inte det lättare att navigera i staden.
Trots det trafikkaos som råder lyckades Janne ta sig förbi Järntorget med bussen. Vi parkerade några meter från statyn där resan startade.
Var och en tog sitt bagage och jag kunde höra många klingande flaskor. Min vagn nummer 1 kom och jag steg över tröskeln hemma kl. 20.26 lokal tid.
Avslutning
På kvällen tänkte jag igenom dessa tre dagar med välbehag och en tro på att handbollen är en fest när den är av världsklass. Stämningen i hallen och Eric Johanssons storspel blir mina starkaste ögonblick. Handbollen lever!
Kommande möten
När jag skriver detta har HandbollsAkademin två möten kvar i vår: torsdagen den 19 mars och torsdagen den 23 april. Kom på dessa möten och utöka era sociala kontakter!
Håkan Drath