Resorna söderut är årliga och mycket uppskattade. Den här gången var slutmålet Magdeburg i Tyskland, eller i gamla DD. Vi hann med en hel del under tre dagar.
Spännande ingredienser i färderna kan vara:
1/ Hur många råkar försova sig inför avfärden 06.00?
2/ Hur många blir förbikörda, uppställda vid sin hållplats?
Den här gången hände inga malörer utanför det formella protokollet. Skönt, särskilt för mig som ännu plågas av en traumatisk upplevelse från en tidigare Tysklands-resa.
Då såg jag bussen vissla förbi på E6.an vid Frilllesås-avfarten. Glada ansikten och vinkande händer syntes ta ett evigt farväl. Under bråk om ansvarsfrågan tvingades chauffören köra ett par mil extra och vända vid Bua-avfarten.
ooo
Nu gick den långa resan utan några intermezzon. Föraren Janne styrde bussen med stadig hand. Ja, mest med två händer.
Strax före överfarten till Danmark tog vi matpaus. 51-mannagruppen spreds för vinden. Av tio möjliga ställen valde merparten en M-märkt amerikansk invandrarkrog som tillhandahöll pannbiff med friterad potatis.
Den glada färden genom Danmark flöt smidigt. Reseledaren Kenneth Johansson besparade generöst nog Peo Borg uppdraget som allsångsledare. Vem av dem som håller högst klass? Lika hopplöst som att jämföra Luciano Pavarotti och Jussi Björling.
Lars Sighed och Lysekils-Davidsson delade på ansvaret som frågesportledare. Ämnena var något aparta men ändå uppskattade av bussens alltmer högljudda passagerare.
Vi anlände runt 20-tiden till det fina IntercityHotel i centrala Magdeburg. Sedan serverades vi en utsökt kvällsmåltid och påtvingades ett glas vin eller öl därtill.
ooo
Onsdagsmorgonens gemensamma frukost var lika välsmakande. Sedan hade vi fria händer att tillbringa dagen efter eget huvud. Merparten traskade genom kvartsmiljonstaden och blev snabbt överens: spåren efter DDR-tiden är fortfarande tydliga. Fyrkantiga betongkolosser, breda avenyer, avsaknad av charm.
Många lyckades leta upp en trevlig servering med soldränkta uteplatser. Där erbjöds icke blott pilsner utan också en rad historier. Några lät riktigt trovärdiga.
Som den om gamle domaren och Färjenäs-ledaren Leif Bärring. Han blåste en match på låg nivå, rycktes med i den hetsiga stämningen, röt till:
”Sjuan, kom hit!” Den skyldige lydde ordern. Då frågade Bärring barskt: ”Vilket nummer har du?”
Davidsson berättade om ett misslyckat rånförsök på en bank i Uddevalla. För att avidentifiera sig hade huvudrånaren tryckt ett par strumpbyxor över huvudet. Denna märkliga idé fick kassörskan att i ren skräck brista ut i skrattparoxysmer. Det gjorde brottslingen handlingsförlamad. En annan bankanställd ringde polisstationen i närheten. Rånaren kunde snabbt gripas.
Medan ölen rann ner handlade mycket om domarkolleger med speciella vanor. En brukade klä sig i domarkläder inför frun när han skulle smyga iväg till Åbytravet. En annan tejpade igen sin rumsspegel för att slippa se sitt eget ansikte.
Några fräckisar var av det slaget att de inte tålde dagsljus.
ooo
Middagen intogs på varierande ställen innan avfärd till den imponerande Getec Arena. Där trängdes vi med 8 000 högljudda fans på SC Magdeburgs Europacupmatch mot ungerska Pick Szeged.
I första halvleken höll sig hemmalaget kvar i fajten tack vare Felix Claar. Efter pausen tog en annan svensk över dirigentpinnen. Albin Lagergrens kreativitet bidrog till att Magdeburg tog över och fixade en stabil 31–24-seger.
En stund efter matchen fick vi tillfälle att snacka med en handfull svenska spelare. Szegeds tränare Michael Appelgren är alltid tillmötesgående. Detsamma gäller hans målvakt Tobias Thulin, som hade en olycklig start på matchen. Hemmalagets Daniel Pettersson och Isak Persson var också där.
På hemvägen upptäckte vi att matchbiljetten gällde som färdbiljett på spårvagnen. Inte nog med ett sånt ekonomiskt klipp. Detta välbekanta färdsätt fick också skön Göteborgs-anda att sprida sig.
ooo
Tidig sänggång rekommenderades på grund av torsdagsavfärd redan 06.30. Så dags hade vi hunnit med en framdukad hotellfrukost och behövde bara vänta tio minuter i bussen på en enda eftersläpare.
Ett uppskattat stopp var Bordershop invid färjehamnen i Puttgarden. Många såg fram emot att kunna handla med sig godis och makeup-produkter. Även viss rinnande näring förekom i lasten hem.
Färden mot fäderneslandet antog en betydligt lugnare skepnad än nedresan. Gänget i den fullsatta bussen tycktes nöjt med tredagarstrippen, inte minst med reseledaren Kenneth Johansson och hans noggrant bokförande hustru Eva.
JAN HANSSON
